Årsberättelse 2014 Del 2

IMG_3560Ja var vi nu då? Jo just ja. Körtjejerna hade spruckit och det var dags för oss att uppleva Live at Heart för första gången. Efter lite om och men så gled vi in på kontoret i Örebro för att hämta våra pass och armband och det finns en fördel med att bära våran scenklädsel. ”Igenkänningsfaktorn” är mycket hög och vi behöver aldrig visa legitimation. Foto: Ricky Mähl

Vi startade dagen med ett uppvärmningsgig på Stallbacken med en efterföljande lunch. Efter det rasslade vi runt lite i staden och blev konstant stoppade och fotograferade. Man skulle kunna tro att vi var typ Rolling Stones om det inte vore för att vi bar kilt. Vi tog också en sväng till Myrornas för att inhandla lite trosor. Det är alltid bra att ha några i reserv om inte dampubliken kastar upp några till oss. En annan händelse som återigen måste berättas igen är den om ”Den cyklande finnen”. Vi fick alltså hjälp av en tjej att ta fotot vid limon och efter det så spatserar vi vidare mot en bro samtidigt som Tosse skojar med tjejen och säger att hon kan behålla mobilen. Hon lämnar tillbaka mobilen och vi skojar vidare med henne. Då dyker en lagom packad finne på cykel upp bakom henne och skriker ”flytta på dig!” på klassisk finlandssvenska. Tjejen säger lugnt samtidigt som hon pekar ”ja, ja, cykelbanan är där.” Han vinglar ut i gatan och när han sett oss, så kastar han snabbt huvudet åt vårt håll igen och vrålar ”spela säckpipa!”. Vi fullständigt exploderar i skratt och vår vän Tosse står nu på knä mitt framför bron och det tar lång tid innan vi kommer vidare.

Sixfinger hade en fundering kring det som hände lite senare när vi hade passerat bron. Då möter vi nämligen en annan skapligt berusad och hjulbent man iförd cowboyhatt och neongula tennisskor. Samtidigt strax framför oss till höger, står en tredje överförfriskad snubbe och håller sig i ett träd för att inte falla omkull. Sixfingers löd så här: ”Om vi tyckte att denna syn var besynnerlig (kanske lite extra på grund av incidenten innan bron), vad tyckte då de som stod på andra sidan gatan som dessutom såg ett gäng gubbar i kilt glida förbi mitt i detta?” Spelningen på kvällen då? Jo, den gick av stapeln på Stora Elite Hotel i en lokal som rymmer 300 personer. Mer om detta och lite bilder hittar du här: https://fukulele.wordpress.com/2014/09/07/tack-orebro-live-at-heart/

Ja, vilken sommar vi hade! Senhösten då? Jo, den rullade på mot Söderbärke och ytterligare en vända på SMÖF (Söderbärke Mikro Öl Festival). Precis som förra året blev det ett härligt gig och det var vårat 80:e gig i ordningen. Förra årets vinnare av vår alldeles egna danstävling ”Dance to FU*K”, var på plats i år också och de ställde välvilligt upp och visade fjolårets segerdans. Resten av de samlade ölgalningarna fattade galoppen och ett dansgolv alá 70,80-talet bildades framför våra ögon. Vi passade även på att testa en ny dänga (Brand New Hate) inför årets final i november på Cinderella, Viking Line – Rock at Sea – Hårdrock.

_KJA7813_KJA7768
Foto: Joakim Abrahamsson

IMG_3852En fredag i november drog vi iväg redan på förmiddagen för ett kort stopp i Västerås och ytterligare ett i Eskilstuna där vi inmundigade lite Thaikäk. Självklart gjorde vi detta i full mundering. Kiltar, FU*K-tischor, FU*K-skor och våra nyinköpta skinnjackor från Jofama. När vi väl kom fram till stadskajen i Stockholm för incheckning och early boarding så träffade vi på ett gäng Fagerstabor. Foto: R. Mähl

Nu visste vi att inget kunde gå fel. Vi åkte ombord efter en vit limo och parkerade efter den. Lagom när vi kastat ut ALLA saker ur bussen (det ska ju vara så skönt att lira ukulele, för att man bara kan gå ut när man vill och sätta sig var som helst. I en park, på en strand eller på en klippa vid ett hav och bara spela. INTE om man lirar i FU*K!) så kommer båtpersonal och skriker att vi inte får stå där! Bra guidat säger vi. Skit samma. Vi får till slut upp våra grejer till pianobaren och den scenen vi är tilldelade. Vi pratar alltså om den lilla scenen med den stora flygeln och det lilla lilla mixerbordet. Okej vi är inte Stammrein med två keyboards och poledansare, men vi är sju stycken lätt överviktiga gubbar där en av oss har jättelång hals. Det var lite trångt men det blev jäkligt bra ändå. Vi blir trevligt mottagna av July Mornings personal, Viking Lines personal och av vår ljudtekniker Kalle. Kalle kommer fram och presenterar sig för oss allihop med en bred västkustdialekt varvid vår vän Lasse Tingeling kastar ur sig frågan ”Är du från Sala?”.

IMG_3864IMG_3886

Vi körde två gig på fredagskvällen och under andra set så bestämmer sig Lasse att köra med bar överkropp och skinnpaj. Detta är också kvällen då Lasse går ner på knä under ett av sina solon. Blev det jubel? Ja det blev det. Det var jubel hela tiden. Ett tag var det sånt liv på publiken så att vårat ljud inte räckte till och vi är inte helt säkra på att de ens hörde att vi spelade. Vilken allsång! När vi var klara så gick vi omkring och mös på båten, snackade med folk, åkte lite hiss. Just ja… glashiss. Glashiss är fint. Vi kan också informera att glashiss är mindre bra om man bär kilt och sakta glider förbi den inglasade rökrutan. Apropå det. Den här resans vanligaste fråga var definitivt ”Har ni någonting under kilten?”. Det är sanslöst vad folk är intresserade av det. Sent på kvällen tröttnade Sixfinger ur lite granna och hans svar till den nyfikna tjejen löd ”Nej, absolut ingenting. Det är helt tomt. Har du sett en barbiedocka någon gång?”. Hon frågade inget mer.
På återresan avslutade vi med vårat tredje gig som förvånande nog drog mycket folk. Vi trodde att folk skulle vara lite trötta efter fredagskvällens partajande, men icke. Fullt ös blev det och vi höll inte på att få gå av scenen. Tosse blev tillslut tvungen att göra upp ett avtal med publiken som helt enkelt fick lova att inte ropa upp oss igen. Vi kan bara lyfta på hatten och säga… Tack!

radiohusetDetta var våran sista spelning för året trodde vi. Swisch! Det dyker det in ett mejl från P4 Västmanland. De vill att vi kommer för att lira några låtar live och snacka lite skit på julafton. Jaha, sagt och gjort. Vi träffas klockan 06.15 för att packa bussen och öppna lite julklappar. Julklapparna var ifrån oss själva och innehöll nya FU*K skor. Några av oss råkade beställa lite för små skor när vi designade dem förra gången så det var dags för en uppdatering. Den som har haft mest ont och klagat mest är Steffo. Därför passade vi på att spela honom ett litet spratt. Vi beställde helt enkelt ett par extra skor till honom…i den minsta storleken. Vi plockade undan hans ”riktiga” skor och sen var det bara att starta videoinspelningen.

Resultatet ser ni här: https://www.youtube.com/watch?v=Km8nSLWMLek&feature=youtu.be

Radioframträdandet då? Jo det gick fint och det var en riktigt trevlig start på julafton. Tosse hade lämnat en lapp med påhittade öskemål från alla medlemmar i bandet, så Lasse fick hälsa lite och Owe fick ”påa” i direktsändning. Mer tänker vi inte berätta om det och inget annat heller för den delen.

Sändningen från P4 Västmanland hittar ni här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/480052?programid=2983
Ni som har Istagram kan kolla in lite kort från händelsen här: http://instagram.com/fagerstaukuleleklubb

Med det säger vi ifrån Fagersta Ukulele* Klubb tack för i år. Vi ses och hörs någonstans, någon gång under 2015.
Gott Nytt År!

Ps. Förra blogginlägget var FU*K´s 100:e inlägg och det betyder att detta är vårt 101:a. Efter det kommer det 102:a. Ds.

Det här inlägget postades i Det här gör FU*K. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s